Sluta röka!

För ca fyra månader sedan bestämde jag mig för att sluta röka. Två månader tidigare fick jag beskedet att jag fått KOL. Valet var att fortsätta röka och långsamt kvävas till döds eller sluta röka och bromsa upp tillståndet. Självklart var inte valet svårt, men desto svårare att verkligen ta steget. Jag bestämde mig för att jag skulle slutat innan 2017 var slut. Jag fick rådet att trappa ner och börja välja de goda cigaretterna och försöka skippa de andra.

I slutet av juli och början av augusti, 2017, vaknade jag flera gånger på natten. Vaknade av hostan, slemmet & slemkulor som ville upp, bröstsmärtor som vid rosslig förkylning (det gjorde ont!) och jag var tvungen att gå upp och spotta. Då bestämde jag mig för att köpa fem askar cigaretter och sen fick det vara slut. Vi skulle åka till London kommande helg och ville inte sluta röka och äventyra resan. Jag hade nästan en ask kvar när vi kom hem till Sverige och planerade in att jag skulle ta sista cigaretten innan jag gick och la mig. Tänkte att då får jag några timmar på köpet.

Jag fick hjälp av mina föräldrar, de betalade gärna för plåster om jag trodde att det kunde hjälpa mig. Köpte Niquitin Clear steg 1 och efter duschen första rökfria dagen, sattes första plåstret på överarmen. Den dagen och kommande månad, tog jag några bloss/cigaretter. Någon dag kunde det räcka med att jag fick ta tre bloss på killens cigg och någon gång en hel cigarett. Som mest tog jag fyra cigaretter på en dag. Så här fortsatte jag under en månad innan jag kände att jag var redo för att släppa taget helt. Någon undrar säkert om det var värt/lönt för mig att ta de där blosset/cigaretterna. Ja, det var det! Jag ville göra på mitt sätt, det var viktigt för mig. Vi var överens om att jag inte skulle köpa egna cigaretter, utan det var bättre att jag fick ta av min kille.

För ca arton år sedan slutade jag också att röka och höll upp i tio år. Den gången var jag gravid. Sedan jag började röka som 13-åring hade jag alltid sagt, att den dagen jag blir gravid SKA jag sluta röka. En vecka efter beskedet om att jag var gravid, slutade jag röka. Det var några av de värsta veckorna i mitt liv. De tre första veckorna hade jag mardrömmar, kallsvettas på nätterna och mådde dåligt både av abstinens och illamående av graviditeten. När jag klarat att sluta röka, sa jag till alla i min närhet att aldrig låta mig ta en cigg igen. Det var bara det att tio år senare, fanns ingen av de där. Den där kvällen när jag fick för mig att köpa en ask, skulle bara feströka den kvällen. Det blev sju år.

Mina lungor mår lite bättre idag. Jag andas in ett pulver varje morgon och kväll, som ska göra det lättare för mig att andas. När jag drar in det pulvret, blir jag rädd bara jag tänker jag på att om det hade varit en cigarett, hur ont det skulle göra. Så varje morgon och kväll får jag en påminnelse om hur jag skulle må om jag började röka igen. Den motivationen är tillräcklig för mig. Nu önskar jag bara att de som röker i min närhet också klarar av att sluta röka, eftersom passiv rökning också förvärrar min KOL.